Vegetabiliska fibrer

Risrot

Är en beteckning för rötter från ett gräs med namnet
Zacaton, som växer på över 2000 m höjd i det mexikanska
höglandet och förekommer både vild och odlat. Färgen är gul.
Beteckningen ”ris” kommer från det spanska ordet ”raiz” (rot).
Plantans slanka och vågformiga rötter växer ca 30 cm djupt, solfjädersformigt i marken. Därför kan man bara skörda rötterna
under regntiden, p g a den då mjuka marken.
Risrot blir elastisk om man väter den före användningen.
Risrotsborstar kan man använda i hushållet som diskborstar och
som disktvagor, ”skrubbar”.

Mexikansk fiber

Kommer från de köttiga bladen på en agaveart Ixtle de Lechuguilla, som växer på den mexikanska högplatån.
Ursprungligen plockade man blad från vildväxande plantor.
Numera odlar man dem även i plantager. Försök med att odla de här agavearterna även i andra tropiska högländer, exempelvis Java eller Östafrika misslyckades. Därför har Mexiko ett naturligt monopol.
Fibrerna är ganska mjuka och till färgen gulaktiga och handelsbeteckningen är ”Tampico-Fibre”, efter utskeppningshamnen Tampico. Mexikansk fiber är motståndskraftigt mot syror, lutar och hetta.

Kokosfiber

Fibrer, som omger kokosnötterna – Cocos nucifera – . I huvudsak kommer de från Sri Lanka och Indien. Fibrerna kan vara upp till 30 cm långa, ljusbruna till färgen men svartfärgas även. Speciellt utmärkande för kokosfibrerna är deras seghet, fukthärdighet och låga vikt.

Arengafiber

Arenga eller Gemuti kommer från de mjuka bladen på palmen Arenga saccarifera (sockerpalmen), som har en vidomfattende spridning i sydöstasien, t.ex. Indonesien. Populärt kallad för svart piassava, efter sin svartskimrande färg. Fibrerna förekommer i längder om 50 – 80 cm. Arangafibrer är finare och mjukare än andra palmfibrer, men ändå sega och elastiska.

Piassava

Piassava är ett kollektivt begrepp för fibrer från blad eller bladstänglar
på olika elastiska palmsorter från Sydamerika och Afrika. 1843 använde en engelsk borstbindare med namnet Rowbotham för första gången piassava till borstar. Före den här tidpunkten packade man fibrerna mellan sockersäckarna under båtresan från Brasilien till Europa för att skydda säckarna för fuktighet. Under tidens gång blev efterfrågan på piassava allt större och palmskogarna som frambringade fibern blev starkt decimerade
och det blev ont om piassava. I Afrika hittade man en ersättning, nämligen Afrika-piassava. Den kommer från Västafrika från palmen Raphia Rinefera.
Färg och styvhet varierar mellan ljus- och mjörkbrunt resp. vekt och fint samt styvt och hårt. Namnet sätter man oftast efter utskeppningshamn, vilken även utmärker kvaliteten; det finns från Afrika ”Sherbro” och ”Sulimah”, ”River Cess” och ”Grand Bassa” samt ”Cap Palmas”.

Bahia

Bahia är en fiber från palmen Attalea funifera, som växer huvudsakligen på fuktiga och sandiga marker i Ostbrasilien, i förbundsstaten Bahia. Palmerna kan bli mycket höga, ca. 10-11 m. Fibrerna är till färgen chokladbrun.

Bassina

Bassina är en fiber från blad till ”Sagopalmen” eller ”Palmyra” Borrassus flabelliformis, som växer i Ostindien och på Sri Lanka. Fibern är ett segt och mjukt material och brunt till färgen. ”Colombo bassina” är ett extra styvt och svartfärgat material.

Madagaskar

Madagaskar är fibrer från bladslidorna på en på Madagaskar växande palm, bonitrapalmen Raphia pedunenlata. Färgen är mörkbrun och materialet elastikt och slitstarkt.

Rishalm

Rishalm har inte att göra med ris, utan härrör från vippgrenarna eller halmen hos en art av sockerhirs, den så kallade Sorgumhirs, som härstammar från tropiska eller subtropiska länder och huvudsakligen odlas i Italien och Ungern.